Bergek

Bergek (Quercus petraea) kallas också vinterek eller druvek (ekollonen sitter som oskaftade druvklasar).

Bergeken förekommer över större delen av Europa. I Sverige har den en sydvästlig utbredning, arten förekommer talrikast i de södra landskapen och mer sällsynt norrut till Östergötland och Värmland.

Den är vanlig i kustnära områden och växer oftast på magra steniga marker. Träden blir 20-25 meter höga. Bladen liknar ekens (Q. robur) blad, men bladbasen är kilformad och undersidan är vanligen tätt stjärnhårig. Blom- och fruktskaften är mycket korta, vilket gör att ekollonen sitter tätt samlade. De korta blom- och fruktskaften är det säkraste sättet att skilja bergeken från ek (Q. robur). I de områden där ek och bergek växer tillsammans kan hybrider bildas.

Som ensamt träd blommar det i 40-årsåldern men i en ekskog dröjer det till 80-årsåldern innan den går i blomning.

Bergek är tillsammans med "vanlig ek", Quercus robur en av två trädarter som i vinsammanhang går under beteckningen "fransk ek", och som används för att tillverka vintunnor som ger fatkaraktär åt vinerna.

Bergek drabbas av olika parasiter och sjukdomar som minskar exemplarets förmåga att föröka sig och som medför en tidigare död. En svampsjukdom som liknar potatisbladmögel men som orsakas av Phytophthora ramorum kan döda en bergek inom kort tid.

Sjukdomen introducerades från

Nordamerika men den är än så länge ovanlig i Europa. Angrepp från larver av tvåfläckig smalpraktbagge resulterar i lösa barkskivor. Landskap med barkek ersattes med barrskogar. Klimatförändringar medför att arten blir vanligare i Skandinavien medan sydliga bestånd försvinner. I utbredningsområdet förekommer många naturreservat. Bergek är fortfarande vanlig förekommande.

IUCN listar arten som livskraftig (LC).

Blågran

Status i världen:Livskraftig (lc)

Blågran (Picea pungens) är en gran från västra Nordamerikas bergstrakter.

Blågranen växer helst nere i dalar och raviner där vattentillgången är bättre än i det annars ganska torra västra USA och Klippiga Bergen. Blågran är härdig och kan växa i odlingszon 1 till 5 i Sverige. Den klarar värme och torka bra, ofta bättre än svensk gran. Blågran har djupare rotsystem.

Blågran kräver dock bättre jord med högre pH-värde, bättre buffrande förmåga och mer näring än vad svensk gran och tall behöver. Frisk till torr lerjord fungerar bra.

Blågran är mycket populär som parkträd och trädgårdsträd på grund av den blåa färgen. Variationer av blågran med extra blå färg har med tiden odlats fram i handelsträdgårdar runtom i Europa och Nordamerika.

Bohuslind

Status i världen:Livskraftig (lc)

Bohuslind (Tilia platyphyllos Scop.) är ett ädellövträd i familjen malvaväxter. Den skiljs från skogslinden främst genom att dess blad är större (6-15 cm, jämfört med skogslindens 3-7 cm). Bohuslinden har även håriga blad, tydligare tvärnerver och vita hårtofsar i nervvinklarna, till skillnad mot skogslindens bruna.

Utseende och blomning

Bohuslinden blir 10-30 meter hög och har röd-gröna, svagt håriga kvistar.

Bladen är mjukhåriga, skarpt sågtandade och har hjärtformad bas. Blomningen sker i juli och blommorna hänger i knippen med 2-5 (oftast 3-4) vita blommor. Nöten blir hård med tjockt skal och har fem åsar.

Tysklands äldsta träd, en 1200 år gammal bohuslind

Utbredning och ekologi

Bohuslinden har sin huvudsakliga utbredning i Syd- och Centraleuropa, men växer även mycket sällsynt på kustnära, näringsrik jord i sydvästra Sverige och sydöstra Norge. Den finns även sparsamt på rika marker i sydvästra Storbritannien och har introducerats i New England i USA samt i Portugal.

Det första svenska fyndet av arten skedde i närheten av Strömstad i Bohuslän och publicerades 1852 . Arten hybridiserar gärna med skogslind och skapar då parklind (Tilia x europaea). Det går att odla bohuslind som parkträd ända upp i Svealand.

Bohuslind som medicinalväxt

Bohuslinden innehåller eteriska oljor, flavonoider, tanniner samt

antiinflammatoriska ämnen och har traditionellt använts mot bland annat förkylning, magåkommor, högt blodtryck, migrän och som sedativum och vätskedrivande medel.

Bevarandestatus

Trots olika hot är arten vanlig förekommande i lämpliga habitat den har ett stort utbredningsområde. IUCN listar bohuslind som livskraftig (LC).

Brabejum stellatifolium

Brabejum stellatifolium är den enda arten i släktet Brabejum i familjen proteaväxter. Arten är ett litet träd som ursprungligen kommer från Sydafrika och är nära släkt med det australiska släktet Macadamia. Liksom vissa Macadamia-arter har även Brabejum stellatifolium ätliga nötter och trädet odlas för nötterna, men nästan bara i Sydafrika.

Blommorna är vita, doftande och tvåkönade och sitter i axliknande samlingar.

De blommar från december till januari och pollineras av insekter. Frukten är mandelformad och trädet kallas bland annat wild almond ("vildmandel") på engelska.

Berggran

Status i världen:Livskraftig (lc)

Berggran eller klippgran (Abies lasiocarpa) är en tallväxtart som först beskrevs av William Jackson Hooker, och fick sitt nu gällande namn av Thomas Nuttall. Klippgran ingår i släktet ädelgranar och familjen tallväxter.

Arten förekommer tillfälligt i Sverige, men reproducerar sig inte.

Arten förekommer i västra och centrala Nordamerika, främst från Yukon (Kanada) till Arizona och New Mexico (båda USA). Mindre avskilda populationer hittas i östra Alaska och norra Kalifornien. Berggran växer främst i bergstrakter upp till 3500 meter över havet men den förekommer även i låglandet. I Klippiga bergen bildas ofta öppna skogar eller trädgrupper tillsammans med berghemlock och engelmannsgran.

Närmare havet bildas vanligen trädgrupper tillsammans med arter av tallsläktet och andra arter av ädelgranssläktet.

Vädret i norra delen av utbredningsområdet är fuktigt och i syd förekommer torrt väder. Årsnederbörden varierar därför mellan 3 000 och 500 mm.

För beståndet är inga hot kända. Berggran är vanlig förekommande. Av samma släkte är endast balsamgran talrikare i Nordamerika.

IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.

Underarter

Arten delas in i följande underarter:

A. l. arizonica
A. l. lasiocarpa

Blåeukalyptus

Blåeukalyptus (Eucalyptus leucoxylon) är en art i familjen myrtenväxter. Arten kommer ursprungligen från sydöstra Australien. I Sverige används arten som krukväxt.

Blåekalyptus blir i hemlandet ett 30 m högt städsegrönt träd med flagnande bark. Bladen är vanligen gråaktiga, 7-20 cm långa och till 3,5 cm vida.

Blommorna sitter tre och tre, de är hängande och cirka 3 cm i diameter. Blomfärgen varierar från vitt till rosa och rött. Frukten blir cirka 1,2 cm i diameter.

Blåeukalyptus hör till de mer härdiga arterna och klarar -8°C.

Underarter

Tre underarter kan urskiljas:

subsp. leucoxylon
Storfruktig blåeukalyptus (subsp. pruinosa) - ar större frukter.
subsp. stephaniae

Blodek

Status i världen:Livskraftig (lc)

Blodek (Quercus coccinea), även kallad "Scharlakansek", är en ek i rödeks-sektionen Lobatae av eksläktet Quercus.

Blodeken förväxlas ofta med kärrek eller rödek. Eken är främst hemmahörande i östra USA, från södra Maine i väster, till östra Oklahoma och söderut till södra Alabama. Arten förekommer på torra, sandiga, ofta sura jordar.

Blodek växer till en höjd av 20-30 meter, med en öppen, rundad krona. Bladen är glänsande gröna, 7-17 cm långa och 8-13 cm breda, flikiga, med sju flikar och djupa bihålor mellan loberna. Bladen är hårlösa (till skillnad från den närstående kärreken, som har tofsar av blekt orange-brun färg).

Ekollonen är äggformade, 7-13 mm breda och 17-31 mm långa, en tredjedel till hälften täcka av en djup ollonskål, och mognar omkring 18 månader efter pollinering. Kärnan har en mycket besk smak.

Borassus

Borassus L. är i botaniken ett växtsläkte av familjen

palmer (Arecaceae). Arterna i släktet är höga palmer.

Bombaxsläktet

Bombaxsläktet (Bombax) är ett växtsläkte familjen malvaväxter med 10 arter som förekommer i tropiska Asien. Tidigare räknades cirka 50 arter till släktet, men många har numera förts till andra släkten.

De kallas även silkesbomullsträd, ett namn som dock även kan syfta på kapok och smörblomsträd.

De är vanligen högvuxna träd, ibland med törnar.

En del av arterna har uppsvullen stam. En del arter är viktiga som virkeskälla. Frukerna består av en kapsel med läderartad eller förvedad vägg.

Bresilja

Bresilja (Caesalpinia echinata) art inom Bresiljesläktet i familjen ärtväxter och förekommer naturligt i Brasilien. Synonyma svenska namn är röd bresilja, bresilja, drottningträ, fernambok, fernambuk, färnbock, pernambuco och limaträ.

Ur träet kan utvinnas färgämnet brasilin, som vid oxidation ger röd eller brun färg och används för färgning av bland annat textilier.

Från 1500-talet och framåt importerades stora mängder av bresiljeträ till Europa, och den handeln var så viktig att arten bresilja fick ge namn åt landet Brasilien.

Användning

Bresiljeträets viktigaste användningsområde har varit textilfärgning men det har också använts för tillverkning av pigment (färglack) för målarfärg, marknadsfört under många namn bland annat berlinerrött. Pigmentets färg varierade mellan brunrött och mörkt blårött. Liksom de flesta andra naturliga färglacker har bresiljepigment dålig hållbarhet och används inte längre inom måleriet.

På 1700-talet fanns i Stockholm rasphus där arbetslösa män sattes att finfördela veden för textilfärgning och år 1874 fanns i Sverige fem bresiljekvarnar för finfördelning av veden.

Av bresilja tillverkas också stråkar.

Betelpalm

Betelpalm (Areca catechu) är en växt inom släktet arekapalmer och familjen palmer. Betelpalm är en palm vars frukter används som stimulantia och medicinalväxt som odlas i Ostindien och på Söderhavsöarna för dess betelnötters skull.

Vildväxande betelpalmer kan bli 30 meter höga.

Nötterna påminner om små kokosnötter och blir cirka 5 centimeter stora. Blommorna är vita och doftande, men dem får man ytterst sällan se hos krukodlade exemplar. Bladen är fjäderformade och kan bli upp till ett par meter långa. Som krukväxt var palmen vanligare för ganska länge sedan, varefter den försvann för att på senare år återkomma.

Det vetenskapliga namnet Areca kommer av det sydindiska ordet adekka, som är ett inhemskt växtnamn. Catechu är ett hinduiskt växtnamn.

Förekomst

Betelpalm härstammar ursprungligen från Filippinerna.

Betel

Betel är ett milt stimulerande njutningsmedel som används i Syd- och Sydostasien och Taiwan. Betelpalmens nötter, betelnötter, hackas med kniv, blandas med lite kryddor och släckt kalk. Kalken hjälper till att frigöra de aktiva ämnena. Blandningen viks in i ett löv och tuggas, varvid alkaloiderna i nötternas oljiga saft, främst arekolin, löses ut i saliven, som får en rödaktig färg.

Andhämtningen tilltar, och salivutsöndringen ökar. Beteltuggningen ger en relativt mild stimulans och har inom folkmedicinen fått en vidsträckt användning bland annat som uppiggande och sexualstimulerande medel.

Fysisk tillvänjning förekommer inte, och tillfällig användning är knappast skadlig för en frisk människa. Ett mer omfattande missbruk har dock rapporterats störa sexualdriften och förorsaka impotens.

En ökad risk för munhålecancer har också rapporterats. Får man för mycket betelolja i sig ger arekolinet effekter som påminner om ett kraftigt alkoholrus: trötthet, kräkningar, diarré och skakningar. Munhålan och tänderna får också en mörkröd beläggning.

Krukväxt

Betelpalm måste stå ljust men trivs inte alls med direkt sol. Den är känslig för torka i alla avseenden, och jorden får aldrig torka ut. Det gäller att vattna så att jorden verkligen är ordentligt genomvattnad och sedan vattna igen innan jorden är torr, bara det översta jordlagret får ha hunnit bli torrt. Likaså trivs den bäst med hög luftfuktighet, vilket gör att man bör duscha den så ofta det är möjligt.

Torka orsakar lätt angrepp av spinnkvalster. Från tidig vår till sen höst vattnas plantan med växtnäring varje vecka, men under vintern endast varannan vecka.

Bästa temperatur är 18-20 °C, och 16 °C är den absoluta nedre gränsen. Omplantering sker när det behövs, det vill säga när krukan är full av rötter och då lämpligast på våren. Betelpalm förökas med frö, men det är svårt att lyckas med det.

Produktion

Världens 12 producenter av betelpalmnötter

Område

Produktion
(ton)

Andel (%)

Indien

622 000

56,34 %

Taiwan

121 435

11,00 %

Burma

118 909

10,77 %

Bangladesh

102 000

9,24 %

Indonesien

47 000

4,26 %

Sri Lanka

41 977

3,80 %

Thailand

36 670

3,32 %

Bhutan

9 490

0,86 %

Nepal

4 008

0,36 %

Malaysia

368

0,03 %

Kenya

113

0,01 %

Maldiverna

0,00 %

Total världsproduktion

1 103 973

100,00 %

Källa: FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation:s data för år 2014.

Brachychitonsläktet

Brachychitonsläktet (Brachychiton) är ett växtsläkte familjen malvaväxter med 11 arter som förekommer i Australien och på Madagaskar. Några arter odlas som krukväxter i Sverige. De är också vanliga parkträd i varmare länder.