Matväxter

Citronmeliss

Citronmeliss (Melissa officinalis) L., är en mild krydda och medicinalväxt.

Beskrivning

Citronmeliss är känd sedan minst 2 000 år, och kom till Sverige på 1300-talet.

Den är en flerårig ört, som kan bli omkring en halv meter hög. Blommar under sensommaren med små vita blommor som lockar bin.

Citronmeliss kan skapa vida bestånd med hjälp av utlöpare.

Blomkronan är vit, klockformad och 12 mm lång. Blommorna sitter i bladvecken i fåblommiga kransar. Ståndarna är fyra. Bladen är håriga med naggtandade kanter och äggrund form.

Rik på C-vitamin (askorbinsyra). 100 g färska blad innehåller 253,0 mg därav.

Doft och smak beror på växtens innehåll av citronellal (C10H18O), citronellol (C10H20O), citral och geraniol.

Andra ämnen i citronmeliss är:

Caryophyllenepoxid, C15H24O
Citral, C10H16O (40 % ... 70 %), som är ett samlingsnamn för en blandning av isomererna geranial (A-citral) och neral (B-citral)
Geraniol, C10H18O
Geranylacetat, C12H20O2
Germacren D, C15H24
Kaffesyra, C9H8O4
Klorogensyra, C16H18O9
Linalool, C10H18O
Methylcitronellal, C11H20O
Nero, C14H16N4
Rosmarinsyra, C18H16O8
Thymol, C10H14O
α-Copaen, C15H24O
β-Caryophyllen, C15H24O

Vidare finns:

Eterisk olja, 0,05 % ... 0,3 %. Sammansättningen beror på årstid för insamlingen av växten, växtplatsen och andra omständigheter.
Bitterämnen, en odefinierad grupp av alla möjliga ämnen, men som alla har en bitter smak.
Harts
Slem
Glykosider
Saponiner
Flavonoider

Kromosomtal 2n=32.

Underarter

Melissa officinalis ssp. inodora Bornm. (Synonym: Melissa inodora Bornm. non Hassk.)

Växer främst i östra Medelhavsområdet och österut till norra Irak.

Melissa officinalis L. ssp. officinalis

Kommer ursprungligen från nordvästra Afrika, Sydeuropa och österut till Centralasien.

Habitat

Citronmelissen kommer ursprungligen från Nordafrika, östra medelhavsområdet samt Central- och Västasien.

I Sverige förekommer citronmeliss i förvildad form och är köldhärdig.

Biotop

Varma och torra platser med humusrik, sandblandad lera.

Användning

I matlagning, både i varmrätter och efterrätter, används alltid färsk citronmeliss. Som dryck (extrakt) av blad, ger en lätt citronsmak, därav namnet.

Bladen kan användas för att smaksätta likör och till potpurri.

Citronmeliss anses vara lockande för bin, och därför har man brukat gnida in tomma bikupor med citronmelis för att locka svärmande bin. David John Mabberley. 1997.

Medicinalväxt

Citronmeliss ansågs fungera som lugnande medel, mot smärta och vid diverse sjukdomar. Hildegard av Bingen menade att citronmeliss hjälpte mot melankoli.

Citronmeliss ansågs även vara stärkande för hjärtat, därav namnet "hjärtansfröjd". Detta namn har dock även använts för växten ädelmynta, (Mentha × gracilis), som tillhör släktet myntor.

Inom folkmedicinen används torkade blad av citronmeliss som "te" vid nervösa magbesvär och vid nervositet.

Drogen verkar lugnande och kramplösande vid nervösa

magbesvär. I stora doser är drogen allmänt lugnande (sedativ verkan), sänker ett lätt förhöjt blodtryck och sänker pulsen.

Verksamma ämnen är eterisk olja med citral, citronellol,

bärnstenssyra, kaffesyra och

garvämnen.

Doften ansågs attrahera bin, och man brukade gnida in nya bikupor med bladen, därav namnet "bisuga".

Etymologi

Släktnamnet Melissa kan härledas från ett grekiskt ord, Melissophyllon, som betyder biblad; därav Apis mellifera, honungsbi.
Artepitetet officinalis kommer av latin officina, som betyder apotek eller verkstad. Detta namn har växten fått på grund av den medicinska användningen.
Namnet hjärtansfröjd kan lätt förväxlas med hjartansfröjd (bara två prickar över a skiljer), som är ett dialektalt namn för liljekonvalj.
Ordledet citron syftar på bladens citronliknande doft.

Bygdemål

Namn

Trakt

Kommentar

Referens

Bisuga

Blomman lockar bin att suga nektar

Hjärtansfröjd

Tacksam för att kurera hjärtbesvär

Blomkål

Blomkål (Brassica oleracea var. botrytis) är en grönsak och sortgrupp inom arten kål (Brassica oleracea). Den äts vanligtvis kokt, men kan även ätas rå eller inlagd. Det som äts är en förvuxen ansamling av tätt sittande blomställningar.

Historik och odling

Vilda former av huvudkål växer allmänt i medelhavsländerna, i södra Storbritannien och i södra Irland. De odlade formerna började användas i Mellanöstern för flera tusen år sedan. Odling av blomkål nådde Spanien på 1100-talet, och den blev allmän i Europa under 1500-talet. Blomkål odlas nu allmänt i hela världen.

Växten kräver en jämn tillgång på vatten, och rotsystemet är relativt klent. Blomkålshuvudet är känsligt för stötar, och det gulnar om det utsätts för ljus.

Odling i Sverige kan ske över hela landet, men den anses svårodlad. Den svenska konsumtionen tillgodoses även via import från bland annat Nederländerna, Belgien, Frankrike,

Italien och USA.

Egenskaper och näringsvärde

Blomkål är en mycket egenartad kålsort, med en uppsvälld och deformerad blomställning. Denna härrör ur en mutation som antagligen kom till slumpmässigt och sedan avlades vidare på.

Blomställningen upphör tidigt att växa på längden, och istället tjocknar och förgrenar den sig kraftigt. Hela blomställningen degenererar, varefter det typiska blomkålshuvudet växer till. Detta består av en mängd blomknoppar som samlats tätt i buketter.

Blomkålshuvudet är som färdigt oftast vitt (när tillväxten skett utan att solljuset kommit till); vissa moderna sorter har dock huvuden som är violetta, gröna eller gula.

Blomkål är rikt på C-vitamin och kostfiber. Det kan ätas på flera olika sätt, antingen rå, kokt, i sufflé, gratäng eller soppa.

Finhackad blomkål kan kokas eller stekas och då ersätta matris.

Bocktörne

Bocktörne eller kinesiskt odlade goji (Lycium barbarum) är en art i familjen potatisväxter och förekommer naturligt i centrala Kina. Arten finns naturaliserad i Sverige och odlas ibland som trädgårdsväxt.

Torkade gojibär, det vill säga frukterna hos bocktörne.

Beskrivning

Växten

Bocktörne är en lövfällande buske och tomat-släkting som vanligen blir mellan 80 och 200 cm hög. Den skjuter rikligt med rotskott. Grenarna är långa och tunna, vanligen bågböjda, med ljus slät bark och många tornar.

Bladen är grågröna, lansettlika, bredast vid mitten, med helbräddad bladkant. Blommorna är skaftade och kommer ensamma eller några få tillsammans i bladvecken. Kronan är trattlik med femflikiga, stjärnformigt utbredda flikar. Fodret är tvåflikigt. Arten blommar i juni-juli i Sverige. Bocktörne är mycket lik arten bredbladigt bocktörne (L. chinense), men den senare har bredare, äggrunda eller avlånga blad som är rent gröna. Fodret har 3-5 flikar. Grenarna har endast få eller inga tornar.

Frukterna - kinesiska gojibär

Gojibär (engelska: wolfberry, goji berry eller goji) är det kommersiella namnet på växtens frukter. Bären har formen av en ellipsoid och är 1-2 cm i diameter. Dess färg är röd eller orange.

När bocktörne odlats som trädgårdsväxt finns det en källa som säger att den har giftiga bär, Wigander 1976. Det är okänt om det kan ha funnits en giftig sort eller om den uppgiften bara baseras på att bocktörne är en potatisväxt, Solanaceae, där det finns många arter med giftiga bär.

Varieteter och namn

De torkade bären säljs som vägbär.

Varieteter

Arten kan indelas i två varieteter:

var. barbarum, som har breda, tunna blad. Frukterna är röda med mer än 15 frön i varje.
var. auranticarpum, har smala, köttiga blad. Frukterna är orangegula och har 4-8 frön.

Bondböna

Bondböna (Vicia faba) eller favaböna är en art i familjen ärtväxter. Arten förekommer inte vild utan har uppstått i kultur i norra Afrika och sydvästra Asien.

Den odlas nu på många håll. Bondbönan är den ursprungliga "bönan". Namnet överfördes senare på arter i det amerikanska bönsläktet, däribland den vanliga bönan.

Bondbönan odlades redan på 1200-talet i Sverige. Den var fram till 1940-talet en mycket vanlig grönsak i Sverige. I Bohuslän odlade man ofta för att gråärterna skulle ha något att klättra på. I Östergötland sådde man bondbönor mellan potatisraderna.

Utseende och ekologi

Bondböna är en upprätt ettårig ört med parbladiga blad. Blommorna sitter i klasar från bladvecken och är vita med svarta fläckar. Hos bondbönor är baljan bred och platt, och bönorna ligger fodrade med mjuk, vit vaddliknande vävnad. Själva fröna är också breda och platta, ljusgröna.

Liksom andra ärtväxter kan bondböneplantor genom symbios med bakterier av släktet Rhizobium fixera det kväve de behöver.

Ätlighet och giftighet

Eftersom bondbönan är en ärta, kan den ätas rå. Som kokta är bondbönor en god källa till näring.

Bör ej konsumeras av personer som behandlas med monoaminoxidashämmare (ett antidepressivt läkemedel) då den innehåller höga halter av tyramin.

Sortgrupper

Förutom de sorter som står nära ursprunget och kallas bondbönor, finns två sortgrupper:

Hästböna (V. faba Equina-Gruppen) - odlas som foderväxter.
Åkerböna (V. faba Minuta-Gruppen) - odlas som grönsak, gröngödsel och foderväxt.